Jaha, nu sitter man som del flesta andra miljoner människor, blogga. Har testat det förut men det var bara intressant den första tiden. Sen har jag glömt mina andra adresser.


Jag hade tänkt skriva all möjligt skit på bloggen... allt som ploppa upp i huvudet =)


Mina vänner har blogg, min sambos syster har blogg, så varför skulle inte jag har en blogg?..Igen?



För en dryg vecka sedan hittade jag på blocket en mycket vacker liten sak <3 Försökte verkligen med allt för att sambon skulle ändra sej, men utan framgång, grät framför honom med mera. Han hette Elvis, en Siberian Husky valp på 3 månader (älskar dom hundarna). Han var på ett jourhem pga sorg i familjen. Så han fanns i Skurup i Skåne.
Första gången jag såg honom vidgades mina pupiller och hjärtat bankade för fullt.
Jag tyckte att vi var en familj o det fattades en hund i våran liv men inte bara därför. Man ha en ny familjemedlem att älska och hålla av.
Men killen min tyckte att vi inte hade tid med en hund och att han tyckte inte att barnfamiljer skulle ha hund.

Så först igår kväll brast hjärtat på mig.

Jag var inne på jourhemmets hemsida och lsta yttligare på varenda flik och då på en särskilld flik där det var vilka hundar som sökte ett nytt hem, var Elvis borta.

Jag kollae blocket och där var han kvar. Men inte länge till. Strax innan jag ville upp och lägga mig tänkte jag att jag skulle kolla blocket en gång till. Jag hade satt honom på bevakning och där var han borta, jag hittade inte Elvis någonstans =(


Saknar honom.



En Dikt Till Elvis

"Bara en hund", finns det människor
som säger.
Att säga "bara" om en varelse som
kommit mig så nära, om en svans
som slår i golvet av glädje över att
höra min röst, om en nos, som
förtroligt sticks i min hand, om två
ögon som rymmer världar av tillit
och tillgivenhet.

Han bad inte om att få komma
till mig.
Han kom till mig för att ge
mig vänskap då andra sviker,
sympati då andra är emot mig,
trofasthet då andra baktalar mig.
Han kom för att ge mig kärlek
då du känner mig utelämnad,
sällskap då jag är ensam.

Han gör mig på gott humör
då jag är ledsen, tar emot mig
med glädjetjut då jag
äntligen kommer hem.

Han är någon som behöver
mig, någon att smeka, leka
med och ha roligt tillsammans med.
Han är beroende av min
omtanke och din kärlek.

Han protesterar inte då jag
missförstår honom.
Han är utelämnad till mig
på gott och ont.

Han ger mig sköna avkopplande
promenader.
Han ger mig sällskap.
Han ger mig kärlek och glädje.
Han vaktar och skyddar mig.
Han varnar om främmande kommer.
Han överger mig inte så länge
han lever.
Han ger mig trygghet.
Vad ger du???